Tjolöholms slott

Ort: Fjärås (Halland)
Besökt: April 2013
Entrépris: 90 kr (lågsäsong), 100 kr (högsäsong).
Guidade turer: Ja
Informationsskyltar: Ganska få.
Övrigt: Håll tummarna för att få en bra guide.

Tjolöholm är det sista slottet som byggdes i Sverige, vid sekelskiftet 1900. Det är byggt i engelsk romantiserande stil och interiören är enhetligt bevarad. För oss som gillar Downton Abbey är ju detta ett lättillgängligt måste. Det är skyltat från E6 och lätt att hitta. Dock måste man ha bil för att ta sig dit, då närmsta busshållplats ligger flera kilometer från slottet.

Byggnaden är större än vad man kan tro vid första anblick, när man närmar sig byggnaden. Man går uppför en ganska lång, lätt sluttande backe från parkeringen till slottet. Biljett löser man i butiken vid ekonomibyggnaderna, men råkar man välja fel stig från parkeringen, så är det dåligt skyltat om biljettkassan, vilket gör att det är lätt hänt att man kan få gå fram till slottet, tillbaka till butiken och fram till slottet igen. Inte kul om man är stressad för att passa en viss visningstid.

Man kan endast bese rummen med guide. Men som besökare har man väldigt stor frihet ändå. Vår guide, en tjej på några och 20 år, hade ingen koll på gruppen. Folk gick på egna upptäcktsfärder och ignorerade guiden. Och jag förstår dem. Detta var en av de sämsta guidningar jag gått på; den kvalar lätt in på topp tre över de värsta guidningar jag varit med om. Hon var blyg och talade med låg röst så att man knappt hörde vad hon sade. Det lilla hon sade. Hon sade en halv mening om varje föremål/rum innan vi gick vidare. "Den här tavlan var den dyraste i Sverige när den köptes till slottet. Är det någon som har någon fråga, eller ska vi gå vidare?" Hon var påläst - det ska framhävas - för när hon fick frågor (om så gott som varje sak hon tog upp) så hade hon svar. Men det märktes som sagt att gruppen tröttnade på henne. På tredje våningen hann hon inte säga mer än att "här får ni titta själva" förrän hon stod där övergiven. Vi hade alla fått nog av hennes sätt att guida.

Jag arbetar själv som guide på ett slott där man inte kommer in utan att gå på visning, så jag vet hur viktigt det är att ha koll på besökarna så att de inte sitter i möbler, vandrar iväg på egen hand och blir kvarglömda eller pillar på ömtåliga saker. Detta verkade vår guide inte ha fått någon information eller utbildning om.

Om man lyckas pricka in en bra guide, kan jag tänka mig att upplevelsen på Tjolöholm blir fantastisk. Den mörka, murriga inredningen med fantasifulla detaljer, vackra textilier, spännande tekniska lösningar och fängslande levnadsöden är fantastisk.

Glimmingehus

Ort: Hammenhög (Skåne)
Besökt: Oktober 2011
Entrépris: 60 kr (lågsäsong), 70 kr (högsäsong).
Guidade turer: Ja, men man kan gå på egen hand.
Informationsskyltar: Flera genom hela byggnaden och på anläggningen.
Övrigt: Var beredd på tomma rum, men fin utsikt.

När vi planerade en weekend med bil i Skåne, var Glimmingehus en av de första platserna vi beslutade om att besöka eftersom ingen av oss varit där tidigare. Men precis som så gott som alla svenskar har man ju sett den ståtliga borgen på bild. Visst är det ett sådant ställe som man lär känna redan i skolan?

Vi besökte Glimmingehus en helg i oktober. Det var lågsäsong och få besökare, vilket gav en lugn och behaglig upplevelse. Enligt deras hemsida är det annars full rulle med familjeaktiviteter hela sommaren.

Det var lätt att hitta till Glimmingehus. Byggnaden är hög och syns vida omkring, innan man är framme vid avtagsvägen. Det är även bra skyltat längs vägarna.

Väl framme är det första man möts av en stor parkeringsplats, som till utformningen ser ut som att den är anlagd i mitten av 1900-talet och inte verkar vara moderniserad sedan dess. Vid parkeringen ligger även ett besökscentra/entrébyggnad med vad som ser ut som ca 50-60 år på nacken. Jag vet inte om byggnaden används sommartid, men vid vårt besök i oktober var den tom och öde, med persiennerna halvt nere och solblekta A4-skyltar i fönstret. Inget snyggt välkomnande om man är på medeltidshumör...

Borgen ligger mitt i de stora åkerfälten och höjer sig majestätiskt mot skyn. Man går över en träbro över vallgraven för att komma in på borggården. Vid vårt besök på hösten var caféet stängt och det fanns ingen tillfällig utställning i flygeln. Endast butiken och själva borgen var öppen för oss. Kvinnan i kassan förklarade tydligt hur vi skulle gå och vad som fanns att se. Butiken sålde traditionella souvenirer, leksaker och keramik som återfinns på flera medeltidsbesöksmål i landet.

Glimmingehus byggdes i slutet av medeltiden när Skåne fortfarande var dansk mark. Det byggdes för representation, men har även flera försvarsfunktioner inbyggda. I den branta trappan finns exempelvis luckor och öppningar där man kunde attackera inkräktare i trappan i våningen under.

Det är många våningsplan och utsikten från fönstren är fin. Rummen är många, men så gott som alla är tomma. Här finns inga möbler och inga väggbeklädnader, såsom det borde ha funnits i rummen för 500 år sedan. Jag förstår att man inte kan ställa dit originalmöbler, eftersom de få medeltidsmöbler som finns bevarade i vårt land hör hemma på museer med fast temperatur och jämna luftfuktighetskontroller.

Men som besökare vore det kul att få se något av borgens forna glans, kanske genom att placera ut kopiemöbler och hänga färggranna vävnader på väggarna, så att besökaren skulle kunna känna att borgen faktiskt varit beboelig och att även medeltidsmänniskorna hade krav på komfort. Som besökare på Glimmingehus idag, är det svårt att förstå att någon överhuvudtaget velat leva i en sådan naken och kall miljö.

Att man inte har möblerat upp några rum är säkerligen en ekonomisk fråga, men det skulle kunna lösas genom stöd från vänföreningar eller stiftelser. Min personliga tanke är att detta inte enbart handlar om pengar. En annan anledning till att tidsenliga möbler inte skapats för rummen kan vara att Riksantikvarieämbetet är ägare till borgen. RAÄ har säkerligen krav på sig att vara seriösa och inte visa upp något som man inte har historiska belägg för. Att placera ett bord enligt tidigt 1500-talsmodell i ett rum, utan att veta om ett sådant bord verkligen stått där, är likställt med hädelse inom vissa historiska kretsar.

De tomma rummen som besökaren ser idag är en miljö som skapats under de senaste 100 åren, då historiker rensat ut den inredning som sattes in när borgen användes som sädesmagasin och förråd. Det vore mer historiskt korrekt att i de tomma rummen bygga upp sädesbingar än att visa de tomma ytor som man nu får se.

Men det finns även andra sätt att få miljön att kännas levande, än att nytillverka möbler; i de öppna spisarna kan man lägga ved, så att det ser ut som att tjänstefolket har förberett för kvällens brasa och man kan placera ut lyktor i mörka gångar och trappor (det senare hade man gjort i Glimmingehus trappa - enkelt och snyggt med levande ljus).

Frågan är vad man vill förmedla till besökarna med de tomma rummen.

Allt som allt; dagens besökare får se en arkitektoniskt spännande medeltidsborg, men att besöka ett tomt rum efter ett annat blir inte spännande i längden, vilket kan resultera i att ryktet sprids att där "inte finns något att se". Det har jag varit med om att besökare sagt om andra platser.