Falu koppargruva

Ort: Falun (Dalarna)
Besökt: Augusti 2013
Entrépris: 210 kr (kombinationsbiljett med besök i gruvan och i gruvmuseet).
Guidade turer: Ja, det är enda sättet att ta sig ner i gruvan.
Informationsskyltar: Många ovan jord, inga i underjorden
Övrigt: Gruvan ligger ca 1 km utanför Falun centrum.

Jag ska börja med att säga att jag i mitt liv mestadels varit intresserad av kunglig historia, rikedom, flärd och överflödig lyx. Den fattiga befolkningens svårigheter och år av nöd har inte varit mitt favoritkapitel i historieböckerna. Men ett besök i Falu koppargruva har fått mig att börja tänka annorlunda och fascineras av deras prestation.

Jag visste inte så mycket vad som väntade när vi besökte Falu koppargruva. Ett mörkt hål i marken där man brutit metaller i ca 1000 år och att detta blivit utnämnt till världsarv - det var hur jag sammanfattade det hela inför besöket. Så här i efterhand vet jag inte riktigt var jag ska börja - jag är väldigt imponerad på alla plan!

Det fanns gott om parkeringsplatser mitt i gruvstaden. Världsarvshuset/entrékassan/souvenirbutiken låg väl synlig bland alla röda byggnader. Trots att huset var nybyggt, smälte arkitekturen in i miljön på ett snyggt sätt. En känsla av att man lagt mycket pengar på världsarvet infann sig ganska snart. Och man har inkorporerat den moderna besökarens krav på bekvämlighet på ett snyggt och nästan självklart sätt i den historiska miljön.

Innan guidningen i gruvan skulle börja hann vi med att titta ner i det stora dagbrottet. Storleken var svår att ta in. Allra längst ner i brottet såg man två parkerade grävmaskiner, som visade sig vara gigantiska jämfört med en människa. På bilden här ovan ser de ut som små myror allra längst ner i dagbrottet.

Guiden samlade ihop sin grupp med att ringa i en vällingklocka. Man får endast gå ner i gruvan tillsammans med guide. Vi hade en ung tjej som visade oss med ner i gruvan. Hon var väldigt lugn och förtroendeingivande och talade med en behaglig röst. Jag antar att guiderna måste gå särskild utbildning i att lugna nervösa och klaustrofobiska besökare. Hon skämtade inte med oss och bjöd inte på något leende, men lyckades fånga allas uppmärksamhet ändå - både barn och vuxna. Bra gjort!

Temperaturen i gruvan ligger på fem grader, så det är bra att klä sig varmt, även om det är en solig och fin sommardag som man besöker Falun. Det är också viktigt att kunna gå bra. Rundturen tar 1 timme och det är mycket gående.

Efter några trappor neråt kom vi till ett omklädningsrum där man fick ta på sig orange kappa och hjälm och byxorna stoppade vi in i strumporna, eftersom gruvorna är fulla med vattenpölar med orange och kopparfärgat vatten. Oömma skor är ett väldigt bra tips inför besöket i gruvan! man får inte låna stövlar.

Så började vi gå ner. vi gick ner och ner och ner. Det blev mörkare och smalare och smalare. Det kändes stundom som att det när som helst skulle komma fram dvärgar med långt rödbrunt skägg och med en yxa vilande på axeln, viskandes något om att Smaug är nära nu...

Det är svårt att greppa storleken på den underjordiska värld som öppnar upp sig för besökarna. Och det finns egentligen ingen som vet hur omfattande hela gruvan är, eftersom flera tunnlar och djup är vattenfyllda. Kanske får vi aldrig veta hur stor gruvan egentligen är.

Den rutt som dessa standardguidningar går är ganska så anpassad för besökare. Det finns räcken och staket, belysning, trägolv och iordninggjorda terrasser. De enda tvångstankar man har i gruvan är att man skulle vilja svära eller vissla, något som vi blev tydligt informerade om att inte göra (eftersom gruvfrun då sägs komma fram, vilket man absolut inte vill). Ett kul sätt att föra vidare det immateriella kulturarvet för framtiden!

Historien om arbetarna i gruvan är fantastisk. Vilket slit! Allt från att klättra på skraltiga stegar med eldstickor i munnen till att åka korg från toppen ner i gruvan och lyckas hoppa av på "sin" nivå.

Och med tanke på att dessa arbetare har hackat och huggit sig fram i berget inte bara i smala gångar utan även i gigantiska rum och salar större än en normalstor villa i det moderna Sverige... det får en att baxna och häpnas. Världen var inte bättre förr.

Innan vi begav oss uppåt, stannde vi till och guiden släckte belysningen, så att vi skulle få uppleva totalt mörker. Det var mörkt. Kolsvart. Det var ingen skillnad mellan att ha ögonen öppna eller stängda. Jag glömmer aldrig när vi stod där i mörkret med ljudet av vattnet som droppade omkring oss och skapade eko i tomrummet. Fantastiskt!

Efter den långa uppförsbacken och trapporna upp till ytan tog vi även en tur i Gruvmuseet, trots att vi var trötta och hungriga och egentligen bara ville ha lunch. Men museet är väl värt ett besök, där får man ytterligare en dimension till gruvan, dess arbetare och besluten från överheten, presenterat på ett lättillgängligt sätt. Dessutom finns flera mindre byggnader med spännande historia på anläggningen, missa inte den lilla byggnaden där barnen stod och sorterade stenar, metallklumpar och annat på löpande band.

För er som inte har varit i Falu koppargruva, så bör ni se till att besöka detta fantastiska historiska besöksmål och se hur människorna slet för brödfödan förr i tiden. Det får oss moderna latmaskar att fundera en gång till innan vi klagar på vår vardag.

Uppsala domkyrka med Skattkammaren

Ort: Uppsala (Uppland)
Besökt: Augusti 2013
Entrépris: 40 kr (enbart Skattkammaren), fri entré till kyrkorummet.
Guidade turer: Ja
Informationsskyltar: Sparsamt. 
Övrigt: Skattkammaren ligger i kyrkans norra torn.

Uppsala domkyrka är Nordens största kyrkobyggnad och ligger i centrala Uppsala. Vi besökte kyrkan en solig lördagseftermiddag i augusti och det var svårt att finna parkering i nära anslutning. När vi väl fann en plats, kostade den 30 eller 40 kr/timme, om jag inte minns fel. 

Väl inne i kyrkan blev vi informerade om att det strax skulle börja en vigsel, så om vi ville se kyrkorummet hade vi endast tio minuter på oss. Det var inget roligt jobb som vakten vid dörren hade, när turisterna vällde in och han fick upprepa sitt budskap om att kyrkan stängde för besökare under vigseln. Men han gjorde det bra och behöll sitt leende - proffsigt! Mot oss var han riktigt snäll och lät oss springa genom kyrkorummet på några minuter. Vi hann hälsa på Gustav Vasa, Johan III, Erik den helige och de andra som ligger begravda här, men vi hann inte ta in atmosfären eller få några bestående minnen. Själv hade jag varit där tidigare, så för min del gjorde det inget att vi småsprang genom kyrkan, men min sambo som aldrig tidigare varit där, fick kanske ett något stressat första intryck av katedralen.

Eftersom vi inte stannade till och läste informationsskyltar eller upplevde kyrkorummet på optimalt sätt, lämnar jag härmed själva kyrkan och går över till det museum som ligger i kyrkans norra torn - Skattkammaren. Här var det fritt fram för oss att spendera tid under vigseln och faktum är att vi var helt ensamma i i tornet, alla andra turister som ville in i kyrkorummet inför vigseln, lämnade tydligen byggnaden helt. Vi fick således en exklusiv stund tillsammans med skatterna.

Entréavgiften till museet betalas i kyrkans lilla katedralbutik. Tjejen i kassan blev jätteglad när vi sa att vi ville gå upp i tornet. Hon informerade glatt om hur vi skulle göra - börja med att ta hissen längst upp och sedan ta trapporna ner. Tydligt och bra informerat!

Guidade turer erbjuds i Skattkammaren endast en gång i månaden. Detta måste vara en rest från en förgången tid. Det bör finnas fler än vi som skulle vilja gå på guidad visning även på andra tider. Vi fick istället med oss ett texthäfte med information om föremålen.

I och med att vi blev tillsagda att börja med att åka längst upp, kändes hissfärden som en smärre evighet och vetskapen om att tornen är 118 meter höga, fick oss att undra över hur högt upp man egentligen skulle befinna sig på museinivå. Eftersom ingen av oss varit uppe i Skattkammaren förut hade vi en känsla av skräckblandad förtjusning vid tanken på att det kanske fanns fönster att titta ut genom och se ner på gatan... Det fanns det som tur var inte! 
Väl uppe i museet fanns det mycket fint att titta på. Här har man samlat begravningsregalier från kungagravarna i byggnaden samt annan påkostad liturgisk rekvisita från skilda sekel.



Utställningen sträcker sig genom flera våningsplan och på varje plan är montrarna fulla med föremål i guld, prydda med ädelstenar. Det var lite svårt att hänga med i texthäftets information, eftersom numreringen av föremålen inte följde någon självklar rutt. Det blev mycket bläddrande fram och tillbaka i texthäftet för att få veta något om föremålen. Till slut gav vi upp informationssökandet och nöjde oss med att njuta av de hantverksskickliga konstföremålen, oavsett proveniens. 

Till höjdpunkterna i Skattkammaren hör far och två söner Stures kläder som de bar den 24 maj 1567, då kung Erik XIV lät mörda flera högättade fångar på Uppsala slott. Kläderna förvarades från solljus och skadeinsekter i en stor kista fram till modern tid, vilket gör dem till de enda komplett bevarade herrkläderna från 1500-talet. Och visst ser man var de dödande vapnen trängde in och gjorde hål i kläderna! Historienörden får gåshud!

Mer kläder: Drottning Margaretas gyllene klänning från sent 1300-tal är den enda bevarade festklänningen från medeltiden - i hela världen! Absolut en höjdpunkt.

Så summan av kardemumman i detta inlägg blir; Om du besöker Uppsala domkyrka och det visar sig vara aktivitet i kyrkorummet - lämna för Guds skull inte byggnaden - tag hissen upp i Skattkammaren och upplev Sveriges historia på ett väldigt närgånget sätt. Det är en fantastisk upplevelse för bara 40 kr...

Skattkammaren i Uppsala domkyrka är mycket väl värt ett besök. 

Zorngården

Ort: Mora (Dalarna)
Besökt: Augusti 2013
Entrépris: 90 kr (enbart Zorngården)
Guidade turer: Ja
Informationsskyltar: Sparsamt, inga i huset.
Övrigt: Ligger mitt i centrala Mora.

Det är väldigt lätt att hitta till konstnären Anders Zorns forna bostad i Mora. Det är gott om vägskyltar och det finns en parkering i direkt anslutning till museet. Zorngården ligger bredvid Mora kyrka, vars kyrktorn är väl synligt.

Här finns dels själva Zorngården (som detta blogginlägg kommer handla om) som var konstnärens hem och Zornmuseet (som vi inte besökte denna gång) där hans tavlor har samlats.
Entréavgiften betalas i Zornmuseet. Vid kassan fanns tydlig information om de båda byggnaderna och de olika entrépriserna och kombinationsbiljett. Tydligt och bra! Här ligger även souvenirbutiken, där man kan köpa Zornlitteratur och reproduktioner av hans tavlor.

Vi gick på guidad visning i Zorngården. Inför visningen väntade man utanför köksentrén, där det fanns en liten skylt om samlingsplats. Guiden tog emot utan att presentera sig eller hälsa välkomna. Det var pang-på med historia. Men det var en kunnig guide - en kvinna i 45-årsåldern som med lätthet svarade på våra frågor.

Anders Zorn levde ett fängslande liv där olycklig barndom, flertalet besök i USA och semestrar med konstnärsvänner kryddar historien.

Vi fick tillåtelse av guiden att fotografera i huset. Interiörbilden ovan är från övervåningen.

Byggnaden är fantastiskt vacker! Den mörka, murriga och maskulina interiören är fantasieggande och samtliga möbler står på ursprunglig plats. Det känns som att konstnären och hans fru bara har lämnat huset över dagen och att vi får bese huset innan de kommer hem igen..!

Huset är byggt i en tid då flera tekniska bekvämlighetsinrättningar introducerades, samtidigt som detaljerna lever kvar i en traditionell stil, som var på väg bort. Genomtänkta detaljer poängterades av guiden, bland annat att trappan till övervåningen gjordes så bred, så att gäster kunde två arm i arm upp till det stora sällskapsrummet.

På en guidad tur besöker man kök, matsal, korridor, gästrum samt övervåning med "vardagsrum", balkonger och sovrum. Den översta våningen med ytterligare gästrum, får man inte besöka. I huset ser man inte så många verk av Zorn, dessa är samlade i Zornmuseet strax bredvid.

Vi hade gärna spenderat mer tid i huset. Det kändes som att guidningen var över väldigt fort, vilket tyder på att det var intressant och kul.

Jag kan inget annat än att rekommendera ett besök på Zorngården. En guidad tur bjuder på en kombination av unik interiör, spännande levnadsöden och intressanta arkitektoniska detaljer. När vi lämnade byggnaden gjorde vi det med ett leende och med flera inredningsidéer på näthinnan.

Zorngården är väl värt ett besök.

Drottningholms slott med park och Kina slott

Besökt: Augusti 2013
Entrépris: 145 kr (kombinationsbiljett)
Guidade turer: Ja
Informationsskyltar: Sparsamt
Övrigt: UNESCO Världsarv

Jag hade sett fram emot att besöka Drottningholm i flera år. Jag hade varit utanför och i parken flera gånger, men i år kom jag slutligen in i slottet. Här kommer en redogörelse från mitt besök.

Jag åkte kollektivt till Drottningholm. Det fungerade jättebra. Tunnelbana från City till Bromma och därifrån buss direkt till slottet. Det var väl skyltat i Bromma från vilken hållplats bussarna gick och de gick ofta. Flera turer passerade slottsområdet.

Jag reste dit en torsdagseftermiddag ca kl 14 och siktade in mig på sista guidningen kl 16.30. Jag köpte entrébiljett i besökscentrum. Den trevliga personalen förklarade vad kombinationsbiljetten innebar och vilka tider det var guidade turer. Tack för informationen!

Jag började med att gå genom trädgårdarna mot Kina slott.

KINA SLOTT
Kina slott är litet till kvadratmetern, men väldigt intressant och fullständigt unikt i Sverige. Det byggdes i mitten av 1700-talet, när allt kinesiskt var modernt och exotiskt. Hela bygget blev en kuriositet att visa upp för sina vänner och samtala kring. Jag valde bort den guidade visningen för att gå runt i byggnaden på egen hand. Därmed fanns ingen information att tillgå om salarna. Inga skyltar och i entréreceptionen blev jag inte erbjuden någon broschyr eller text att läsa. Jag fick läsa på om rummen jag sett när jag kommit hem.

I den ena flygeln vid Kina slott ligger confidencen, med matbordet som viras ner genom golvet när middagen är slut. Missa inte!

Ett besök på kaféet vid Kina slott kan man hoppa över. Helfabrikat och frysta tårtor är inget som ger pluspoäng, men säkert behändigt för de som driver kaféet, om de inte har tillstånd att tillaga bakverk på plats. Detta var en varm dag, så jag nöjde mig med en festis - men den kom dock inte från kylskåpet som jag hade hoppats, utan hade rumstemperatur.

SLOTTSVISNING
Därefter tog jag promenaden tillbaka till stora slottet för att gå guidad visning. Det var lätt att hitta entrén och ta sig upp i slottets snygga trapphus, som är en av de bästa sevärdheterna.

Tyvärr får man inte fotografera inne i slottet. Den ständigt närvarande säkerheten i byggnaden gör att man känner sig väldigt uttittad, men det gör inget, eftersom man samtidigt blir påmind om att man faktiskt är i den byggnad som statschefen kallar "hemma".

Drottningholms slott byggdes redan på 1500-talet, men den nuvarande utformningen i barock stil härstammar från senare delen av 1600-talet. Det är ett fantastiskt stycke barockarkitektur, som vi inte ser någon annanstans i Sverige. Det är en påkostad interiör som förefaller välbevarad. Om man gillar förgyllningar, är detta besöksmål ett måste! Flertalet tavlor och porträtt är utförda av David Klöcker Ehrenstrahl (= snyggt). Det finns även flertalet interiörer från 1700-talet.

Guidningen genomfördes av en tjej i ca 25-års åldern som verkade kunnig till en början, men när hon fick frågor, så var hon inte lika kunnig. Hon berättade om 1600-talets svenska kungligheter i 45 minuter, men kunde inte svara på frågan om vilken svensk kung som kallades "Gråkappan". Svaret blev kort "Det vet jag inte".

I och med guidningens avslutande stängde slottet för dagen. Det var tur att jag hade tagit en sväng i byggnaden innan turen började, annars hade jag missat flera rum, eftersom guiden "inte hann med" alla rum.

Dock var det positivt att man körde en svensk och en engelsk guidning parallellt i byggnaden. En guide som ska behöva växla mellan två språk gör aldrig något bra jobb.

TRÄDGÅRDARNA
När alla byggnader, serveringar och öppna dörrar stängdes på den sena eftermiddagen började besökarna lämna anläggningen. Själv tog jag mig en promenad i den engelska parken bort mot det Götiska tornet.
Jag hade förväntat mig att trädgårdarna skulle vara mer välskötta än vad de visade sig vara. Vattendammar och kanaler i Engelska parken var fulla av alger och vattenväxter. Den formella barockträdgården kändes luggsliten. Om det beror på att besökare inte respekterar avspärrningar eller om man borde anställa en ny trädgårdsmästare, vågar jag inte uttala mig om.

Väl vid Götiska tornet fick jag en stund för mig själv i den ljumma sommaren. Denna avskilda och lugna plats är det jag minns mest av Drottningholmsbesöket, inte den förgyllda interiören. Tornet är stängt för besök, men det finns en informationsskylt med historik utanför.

SLUTSATS
Så, sammanfattningsvis: Drottningholm är väl värt ett besök. Arkitekturen är påkostad och imponerande för att vara i Sverige. Passa på att gå guidad visning, annars får du ingen information eller historik, bara vackra rum. Trädgårdarna behöver en hel del arbete innan de kan leva upp till sin forna glans. Slottet och anläggningen är välbesökt, men försök att finna dig en egen plats i de stora parkerna och dröm dig bort till 1700-talets kungliga picknickar på de sommargröna gräsytorna.

Ny blogg!

Hej,
här kommer det första inlägget i min blogg om kulturella besöksmål och historiska platser. Kanske ska jag förklara varför jag startar denna blogg.

Jag är självutnämnd historienörd och när jag är på resande fot, både i min närmiljö och mer långväga, så är det de historiska besöksmålen som är av störst intresse för mig. Shopping, middagar och aktiviteter kommer i andra hand. Tanken slog mig att jag skulle dela med mig av tips på historiska platser både i Sverige och utomlands som jag har besökt. Kanske kan andra ha nytta av mina tips!

Hur lätt hittar man dit? Vad kostar det att gå in? Finns det någon information att få på platsen? Hur nära kommer man med bil? Går det kollektivtrafik till platsen på ett schysst sätt? Får man fota inomhus? Kostar det något att gå på WC?

Ja, det kommer bli både högt och lågt. Vi får väl se hur det artar sig!

Alla bilder som jag lägger ut i bloggen är mina egna och vill du använda någon av dem, får du gärna höra av dig och fråga!

Jag vill så här i början av det hela poängtera att kommentarer och omdömen om besöksmålen är mina egna - om jag inte anger något annat. Jag kommer vara så ärlig som jag kan, vilket kan resultera i att en del omdömen och åsikter kan vara till platsens nackdel. Jag är inte ute efter att röra upp känslor eller fiska efter arga påhopp från läsare från platser som de själva gillar. Se denna blogg istället som att jag ger framtida besökare på platsen tips om vad man ska undvika och vilka platser som inte är värda en omväg.

Jag kommer sköta den här bloggen på min fritid och kan inte lova att det kommer nya inlägg varje dag. Jag kommer helt enkelt skriva när jag känner för det. Men jag hoppas att bloggen kommer vara till nytta när Du planerar en utflykt eller är intresserad av att besöka en historisk plats.

Väl mött på bloggen framöver - jag hoppas att den leder till att flera läsare ger sig ut och besöker de platser jag skriver om.

Tack för uppmärksamheten!