Falu koppargruva

Ort: Falun (Dalarna)
Besökt: Augusti 2013
Entrépris: 210 kr (kombinationsbiljett med besök i gruvan och i gruvmuseet).
Guidade turer: Ja, det är enda sättet att ta sig ner i gruvan.
Informationsskyltar: Många ovan jord, inga i underjorden
Övrigt: Gruvan ligger ca 1 km utanför Falun centrum.

Jag ska börja med att säga att jag i mitt liv mestadels varit intresserad av kunglig historia, rikedom, flärd och överflödig lyx. Den fattiga befolkningens svårigheter och år av nöd har inte varit mitt favoritkapitel i historieböckerna. Men ett besök i Falu koppargruva har fått mig att börja tänka annorlunda och fascineras av deras prestation.

Jag visste inte så mycket vad som väntade när vi besökte Falu koppargruva. Ett mörkt hål i marken där man brutit metaller i ca 1000 år och att detta blivit utnämnt till världsarv - det var hur jag sammanfattade det hela inför besöket. Så här i efterhand vet jag inte riktigt var jag ska börja - jag är väldigt imponerad på alla plan!

Det fanns gott om parkeringsplatser mitt i gruvstaden. Världsarvshuset/entrékassan/souvenirbutiken låg väl synlig bland alla röda byggnader. Trots att huset var nybyggt, smälte arkitekturen in i miljön på ett snyggt sätt. En känsla av att man lagt mycket pengar på världsarvet infann sig ganska snart. Och man har inkorporerat den moderna besökarens krav på bekvämlighet på ett snyggt och nästan självklart sätt i den historiska miljön.

Innan guidningen i gruvan skulle börja hann vi med att titta ner i det stora dagbrottet. Storleken var svår att ta in. Allra längst ner i brottet såg man två parkerade grävmaskiner, som visade sig vara gigantiska jämfört med en människa. På bilden här ovan ser de ut som små myror allra längst ner i dagbrottet.

Guiden samlade ihop sin grupp med att ringa i en vällingklocka. Man får endast gå ner i gruvan tillsammans med guide. Vi hade en ung tjej som visade oss med ner i gruvan. Hon var väldigt lugn och förtroendeingivande och talade med en behaglig röst. Jag antar att guiderna måste gå särskild utbildning i att lugna nervösa och klaustrofobiska besökare. Hon skämtade inte med oss och bjöd inte på något leende, men lyckades fånga allas uppmärksamhet ändå - både barn och vuxna. Bra gjort!

Temperaturen i gruvan ligger på fem grader, så det är bra att klä sig varmt, även om det är en solig och fin sommardag som man besöker Falun. Det är också viktigt att kunna gå bra. Rundturen tar 1 timme och det är mycket gående.

Efter några trappor neråt kom vi till ett omklädningsrum där man fick ta på sig orange kappa och hjälm och byxorna stoppade vi in i strumporna, eftersom gruvorna är fulla med vattenpölar med orange och kopparfärgat vatten. Oömma skor är ett väldigt bra tips inför besöket i gruvan! man får inte låna stövlar.

Så började vi gå ner. vi gick ner och ner och ner. Det blev mörkare och smalare och smalare. Det kändes stundom som att det när som helst skulle komma fram dvärgar med långt rödbrunt skägg och med en yxa vilande på axeln, viskandes något om att Smaug är nära nu...

Det är svårt att greppa storleken på den underjordiska värld som öppnar upp sig för besökarna. Och det finns egentligen ingen som vet hur omfattande hela gruvan är, eftersom flera tunnlar och djup är vattenfyllda. Kanske får vi aldrig veta hur stor gruvan egentligen är.

Den rutt som dessa standardguidningar går är ganska så anpassad för besökare. Det finns räcken och staket, belysning, trägolv och iordninggjorda terrasser. De enda tvångstankar man har i gruvan är att man skulle vilja svära eller vissla, något som vi blev tydligt informerade om att inte göra (eftersom gruvfrun då sägs komma fram, vilket man absolut inte vill). Ett kul sätt att föra vidare det immateriella kulturarvet för framtiden!

Historien om arbetarna i gruvan är fantastisk. Vilket slit! Allt från att klättra på skraltiga stegar med eldstickor i munnen till att åka korg från toppen ner i gruvan och lyckas hoppa av på "sin" nivå.

Och med tanke på att dessa arbetare har hackat och huggit sig fram i berget inte bara i smala gångar utan även i gigantiska rum och salar större än en normalstor villa i det moderna Sverige... det får en att baxna och häpnas. Världen var inte bättre förr.

Innan vi begav oss uppåt, stannde vi till och guiden släckte belysningen, så att vi skulle få uppleva totalt mörker. Det var mörkt. Kolsvart. Det var ingen skillnad mellan att ha ögonen öppna eller stängda. Jag glömmer aldrig när vi stod där i mörkret med ljudet av vattnet som droppade omkring oss och skapade eko i tomrummet. Fantastiskt!

Efter den långa uppförsbacken och trapporna upp till ytan tog vi även en tur i Gruvmuseet, trots att vi var trötta och hungriga och egentligen bara ville ha lunch. Men museet är väl värt ett besök, där får man ytterligare en dimension till gruvan, dess arbetare och besluten från överheten, presenterat på ett lättillgängligt sätt. Dessutom finns flera mindre byggnader med spännande historia på anläggningen, missa inte den lilla byggnaden där barnen stod och sorterade stenar, metallklumpar och annat på löpande band.

För er som inte har varit i Falu koppargruva, så bör ni se till att besöka detta fantastiska historiska besöksmål och se hur människorna slet för brödfödan förr i tiden. Det får oss moderna latmaskar att fundera en gång till innan vi klagar på vår vardag.